Lycklig för det återstår nästan 148 mil till att gå
 

Jag räknas till kategorin långtidsfrisk!

Vad får en person som har passerat 50-års strecket att vara så frisk? Jag rör mig sparsamt och tycker om det goda i livet. Har jag fötts med rätt gener? Har jag fötts med en silversked i munnen? Svaret är nej.

Jag har en tidigare erfarenhet av att arbeta med rehabilitering. En av frågorna som har följt mig sedan dess och även innan, är varför några går genom livet med att mer eller mindre regelbundet besöka läkare och andra inte? Finns det andra värden i våra liv som får oss att ha hälsan? Finns det något osynligt för läkarens ögon, som ger människan styrka? Finns det något som stärker kroppens immunförsvar och självläkningsprocess?
Mitt svar på dessa frågor är: Ja.
Jag är ingen vetenskapsman och är heller inte utbildad inom området. Vad jag möjligen är, är det en person med livserfarenhet grundat på funderingar, logik och resultat från människorna omkring mig.
Vad är hälsa för mig? Det är att bygga mitt liv på minst tre ben. Ett ben representerar sysselsättning, det andra vänner/familj/släkt och det tredje som är det viktigaste: jag själv.
Ur ett svenskt perspektiv kan ett fokus på det egna jaget upplevas som själviskt och egotrippat. Men om vi vänder på det och funderar lite….hur skall jag kunna ge något för mitt arbete, mot mina vänner/familj/släkt om jag först inte är trygg med mig själv?
Om jag inte har klarat av mig själv, hur skall jag då kunna se igenom det röda skynket som hela tiden hänger framför mig? Skall jag leva genom någon annan? Absolut icke!
Livet går som bekant upp och ned. Ibland är det motgångar i arbetet, andra gånger i samvaro med familjen. Att lägga alla ägg i samma korg är inte så smart. Att få problem på arbetet och kanske bli
sjukskriven/arbetslös. I ett sådant läge att endast ha ett ben kvar att stå på, är inte så lätt.
Försök stå på ett ben när det blåser!

För många människor är det viktigt att inte sticka ut, utan hellre då tillhöra någon/något. I mitt fall så känner jag att jag kan tillföra något, om jag vågar ha en egen identitet.

I min strävan att skapa en egen identitet, så kom måleriet tidigt in i mitt liv. Därefter kom en önskan att uppfinna saker. Sedan kom renovering av ett halländskt torp. Renovering av klassisk motorcykel och bil. Att kunna laga mat av det mer gastronomiska slaget. Att skriva faktaböcker om rehabilitering. Att få förtroendeuppdrag i föreningar. Att hålla föredrag. Att vara ”gästpredikant” i Svenska Kyrkan.
Varenda ny erfarenhet har startat med fjärilar i magen.

Livet handlar mycket om att se möjligheterna och våga. Våga drömma.
Jag har tidigare drömt om det, jag nu har. Det undermedvetna är en gåva, som vi skall berika och släppa fram. Det har inte alltid varit så här solklart och enkelt för mig. Först måste erfarenheterna komma och sedan insikten med detta. Med insikten kommer också möjligheterna att växa. Kan jag genomföra ”det”, så borde jag väl kunna genomföra nästa utmaning med?

Tyvärr så finns det för mycket, om att ”det inte går” i vårt medvetande.

Jag fann tidigt ett intresse för färgstarka människor, som var mångsysslare och som vågade utmana det gängse.

Vandringarna i naturen är en inspirationskälla för mig, att mentalt finna nya utmaningar och drömmar. Att nu ha bestämt mig för att ta mig an pilgrimsvandringen ”via podiensis” är en megainspirationskälla för mig. Huden knottrar sig över vilka livsprojekt som kan dyka upp i mitt huvud, när jag går bland byarna i sydfrankrike. Tänk bara – 160 mil, med tankar och idéer. Addera sedan till, att gå med olika medmänniskor som var för sig har en ”skattkista” med sig.